Johannes Dude

Alltså, tjejer som är fina får inte titta på mig och le om det inte är mer med det. Det får mig nämligen att dö lite.

"Alltså det här är det vitaste vinet jag druckit! Det är ju inte ens gult!"

Idag har jag vart sjukt irriterad. Speciellt på förmiddagen.
Saker som irriterat mig idag:
Att inte ha råd med buss så jag måste gå 3 km till jobbet i vinterkyla med blött hår.
Att jag måste vara ute på firman, själv med Stellan dessutom.
Tommy och Otto var och installerade på McDonald's på Marieberg, varför två utbildade, när en praktikant lika gärna kan assistera den som står på stegen.
Radion på jobbet bestämde sig för att inte få någon klar signal till P3 precis idag.
Det gick inte att koppla in min iPod av någon anledning, insignalen var typ löjligt låg.
Jag var tvungen att lyssna på brusradio i alla fall.
Antennsladden till bodypacksens sändare är sjukt lång och sjukt styv, vilket innebär en enorm frustration att försöka linda ihop den på ett vettigt sätt.
Jag är, och har varit i ett par dagar, helt sjukt torr om läpparna.
Det var reklam för P3-humorprogrammet "Mammas nya kille" som är helt oändligt dåligt - kärnan i alla sketcher är att alla pratar men konstig röst och "rolig" dialekt. Fyfan vad jag hatar det programmet.

Sen har jag blivit irriterad, och besviken på eftermiddagen också. Det här med planer och löften om att ringa är inget som Mia lägger vikt vid. Eller det faktum att jag inte har sms-pengar att svara för.
Suck.

Från Wikipedia, om dystymi:

"The symptoms of dysthymia are similar to those of major depression, though they tend to be less intense. In both conditions, a person can have a low or irritable mood, lack of interest in things most people find enjoyable, and a loss of energy (not all patients feel this effect). Appetite and weight can be increased or decreased. The person may sleep too much or have trouble sleeping. He or she may have difficulty concentrating. The person may be indecisive and pessimistic and have a negative self-image.
The symptoms can grow into a full blown episode of major depression. This situation is sometimes called "double depression" because the intense episode exists with the usual feelings of low mood. People with dysthymia have a greater-than-average chance of developing major depression.
While major depression often occurs in episodes, dysthymia is more constant, lasting for long periods, sometimes beginning in childhood, as a result a person with dysthymia tends to believe that depression is a part of his or her character."

Varför har du inte dator och msn?

"Are you spying on yourself to find out if you're a bigger douche than you already are?
Because I can save you the time, you are in fact a douche."

Spam spamspam spam spam spam spam spam spam spam spam spam spam spam spam spam spam spam spam spam spam spam spam spam spam spam spam spam spam spam spam spam spam spam spam spam spam spam spam spam spam spam spam spam spam spam spam spam spam spam spam spam spam spam spam spam spam spam spam.

"Den som sig in i leken ger få leken tåla" har jag hört att det heter. Och jag vet inte om jag är med på reglerna i leken, i spelet. Jag tror att jag vill dra mig ur alltså. Vi får se.

Jag är ganska klantig. Speciellt idag. Först tappade jag ett podie (!!) på min högra stortå. Det gjorde ont, men det blev inga bestående skador.
Sen när vi var på Clarion Hotel och riggade för Fashion Pack så råkade jag välta deras garderob, och direkt efter något bord dom hade med sig.
Sen på hotellet, där buffén brukar stå så har dom något slags kokkärl för ägg, där locket verkligen flyger upp om (när) man råkar komma åt det. Det lyckades jag självklart med, så det slog emot spegeln bakom, och det lät högt som fan.
Sen råkade jag spilla vatten på Jonas ritplatta till datorn nu också.
Andra klantigheter jag lyckats med på jobbet:
Nästan slagit i Tommy i huvudet med luckan på lastbilen.
Tippat ner lasthissen när det stått stora, dyra, och framförallt tunga grejer. Fast det gick bra.
Underskattat vikten på en sjukt tung kabelcase, så Tommy nästan blivit överkörd på rampen till den andra lastbilen.
Stackars Tommy, det är oftast han som får råka ut för mina klanterier.
Skärpningsdags?

Idag var jag orolig för att gå upp så här tidigt, innan åtta. Jag var rädd att tid inte existerade så tidigt på dygnet att om jag gick upp så tidigt skulle det bli ett time shift som skulle rubba space time continuumet och hela vår existens skulle implodera och falla sönder.
Men det verkar vara lugnt. Gäsp.

Jag gick från att ha noll saker att göra - jag gjorde visserligen saker, men jag behövde egentligen inte - till att ha tusen saker att göra. Så fort man får en sak man måste göra, till exempel jobba, så måste plötsligt planera in alla småsaker man gjorde spontant innan. Som att fika med vänner, till exempel. Från att vara ett infall till ett möte. Och så blir resten av vardagen med. En rad saker man ska hinna med. Från att göra vad som faller en in, till att rationalisera en prioriteringsordning. Från känsla, till förnuft. Jag jämför ofta dualiteter med förhållandet förnuft/känsla.
Förrförra veckan var det SNAP! att styra upp, förra veckan CRANK!, och nu är det dags för SNAP! igen denna vecka. Men sen, efter nästa vecka. Då, då kan jag slappna av. Känna lite.
Det värsta är att jag saknar att vara arbetsfri. Man får höra hela tiden att man mår bäst i att aktivera sig och bla bla. Jag är en slacker av naturen. Visst är det kul att hitta på saker, men jag tycker mycket om att ha tråkigt tillsammans. Bara vara. Och det finns fler som mig, som pressas igenom formen som allmänheten har för uppfattning om vad som är ett värdigt liv. Och det är väl bara att finna sig i det.

Såhär är det; jag vet att jag är full - men jag känner det inte.

Idag när jag kom till jobbet kände jag för första gången sen jag började där att, fyfan. Är det så här det ska vara? Gå upp, fastän man är trött och vill ligga kvar. Kanske sover man med någon man tycker om, som man måste lämna. Lägga ut pengar på att ta sig nånstans där man slösar bort dom få ljusa timmar dygnet bjuder på. För att komma hem sent och vara för trött och motivationslös, eftersom jobbet slukar ens energi och uppmärksamhet.
Och det här ska man göra. Varje vardag. I resten av sitt liv. För att få pengar.
Och det gjorde mig ganska nere.
Men jag får väl skylla på att det är måndag.

patrik 09 nov, 23:55
jag tror jag minns varför vi hade så kul när vi tog bilderna igår. jag tror vi tog upp våra mobiler samtidigt o fotade varandra, tror jag

Haha, Patrik är en så himla bra vän!

Den bästa av alla spammigheter jag har för mig är nog hela kanske-grejen:
Perhaps - possibly - maybe - or. Och nu senaste tillskottet methinks.

Satt i firmabilen med Matte och vi hittade en skiva som vi satte på. Första låten var The Cures Friday I'm In Love, och det var väl ganska passande. Så var det alltså fredag igen och fyfan vad skönt. Extremstressig vecka alltså. Det känns att man lever.
Ikväll måste alla komma på SNAP!, för det är och kommer självklart bli totally awesome, som vanligt.

Idag knegade jag igen, som vanligt.

Pascal: "Hur fan får jag ut den här skruven? Säg inte att jag måste SKRUVA ut den, för då jävlar..!"
Tommy: "Här, du få hålla i här och så får du... vrida ut den."

Hade två arbetsuppgifter idag:
Polera två spindlar med karaoke-skivor i någon slags polersvarv, för att få bort repor.
Det tog en timme och fyrtiofem minuter. Och jag lyckades tappa en cd, så att den sköts med ljudets hastighet in i väggen bakom svarven så den gick i bitar. Det var kul.
Resten av dagen fick jag klippa ut tvåmeterslängder med strömsladdar och sätta dit kontakter.

När jag slutade kom jag på den geniala idén att gå hem. Det blev en rask promenad på fyrtio minuter. Det var jobbigt.

Hård helg.
Alkohol alltså. Vilken grej. Jag skulle kunna whina om vilken dålig drog det är, och vilka dåliga egenskaper den har. Eller så skulle jag kunna hålla käften och ge fan i att dricka skiten. Men jag struntar i båda.
Men en sak säger jag. Det här med idéer som verkar bra och genomförbara under ruset, och dom löften man lägger i samband med dom. Det är fascinerande, på ett skrämmande sätt. Synd bara att inte kunna stå för sakerna efteråt.
Så någon mustasch blir det inte.