Johannes Dude

Lagom till deadlinen skickade jag in min del av labbrapporten för våran fältstudie. Det är alltid så, jag gör det mesta i sista sekund. Jag skulle vilja säga att jag jobbar bäst under press, men det sanningen ligger mer mot att jag jobbar alls under press. Innan dess blir det inte mycket gjort.
Jag fick iväg skiten till slut i alla fall och jag är lika osäker som vanligt. Men det är klart, jag har ju inte skrivit sånt här förut. Men det förväntas av en. Det är ju liksom själva uppgiften. Sen fick vi en annan grupps rapport, som vi ska läsa och ha åsikter om till kommande seminarie. Jag har inga problem mot dom andras kritik, men min egen slår hårt. När jag läser rapporten från den grupp vi blev tilldelad så slår det mig gång på gång att "ja just! DET borde jag skrivit. Och DET borde vart med. Och SÅ borde jag gjort."
Så här har det vart hela kursen, och inte bara med inlämningsuppgifter, utan allting. Hur ska JAG klara det här, JAG tycker det är svårt och bla bla, bla. Det blir tydligare i alla fall vart felet ligger. Det är bara att ta nya tag.

Spis = art.

Min lärare Reza är inte så bra på svenska, så han varvar undervisningen med engelska, som han inte heller är speciellt bra på.
Pasent = patient.

Nu har jag lagt till en ny kategori på bloggen, nämligen "Pugget". Jag har ju börjat på universitetet nu, och hade min första lektion idag. Jag läser Psykologi A, enskild kurs.
Jag var på inskrivning i torsdags, och då var hela sektionen med, men sen var det kursintroduktion för psykologerna. Och alla som skulle läsa själva psykolog-programmet var helt uppstyrda och såg seriösa ut. När dom bad oss som skulle läsa enskild kurs att räcka upp handen så var det bara alla slackers som gjorde det haha.
Så idag hade vi första lektionen då. Läraren är invandrare och skitdålig på svenska. Men han tar hälften på engelska. Det gör inte mig nåt, om det inte hade vart för den handfull know-it-alls som ska överprestera för att hävda sig, som så fort det blir en paus efter ett engelskt ord förväntar sig att dom ska översätta åt resten av klassen. Jag bryr mig inte, ingen gör. Skärp er.
Kurslitteraturen är också på engelska, och det gör mig inget heller, bara jag får lära mig termers namn på svenska också. Och det är här jag blir skeptisk. Lärarens bristande svenskakunskaper gör mig rädd att jag inte kommer få lära mig termer och begrepp ordentligt. Som ett exempel förklarade han att "school" hette samma sak på svenska, alltså "skol". Plus att han lägger till ett "e" framför "s", så han låter som Borat när han pratar engelska.
Sen känns det konstigt att plugga igen. Men det känns även bra, det kommer bli bra. Jag ser redan fram emot morgondagen lektion.