Tidsoptimisten.
I morse hade jag en stark känsla av att jag inte behövde gå upp. Jag ville verkligen inte, men det vill jag aldrig. Men nu kändes det okej, det var lugnt att jag låg och drog mig. Hade ingen större plan om när eller hur jag skulle ta mig till firman, det skulle lösa sig liksom.
Det hade att göra med att Stellan inte alltid är där i tid. Jag hade ingen större lust att stå utanför och frysa utan mobilpengar. Och mina föraningar stämde gott och väl - halv tio ringde Stellan och sa att han skulle åka hemifrån och undrade om jag ville ha skjuts, haha.
Förövrigt är det min sista vecka nu. Eller egentligen slutar jag nästa vecka, men jag börjar skolan på måndag, så vi får se hur det blir. Lite vemodigt känns det dock att sluta på firman. Men det är lugnt.
Det hade att göra med att Stellan inte alltid är där i tid. Jag hade ingen större lust att stå utanför och frysa utan mobilpengar. Och mina föraningar stämde gott och väl - halv tio ringde Stellan och sa att han skulle åka hemifrån och undrade om jag ville ha skjuts, haha.
Förövrigt är det min sista vecka nu. Eller egentligen slutar jag nästa vecka, men jag börjar skolan på måndag, så vi får se hur det blir. Lite vemodigt känns det dock att sluta på firman. Men det är lugnt.
Så kan det vara.
Idag knegade jag igen, som vanligt.
Pascal: "Hur fan får jag ut den här skruven? Säg inte att jag måste SKRUVA ut den, för då jävlar..!"
Tommy: "Här, du få hålla i här och så får du... vrida ut den."
Hade två arbetsuppgifter idag:
Polera två spindlar med karaoke-skivor i någon slags polersvarv, för att få bort repor.
Det tog en timme och fyrtiofem minuter. Och jag lyckades tappa en cd, så att den sköts med ljudets hastighet in i väggen bakom svarven så den gick i bitar. Det var kul.
Resten av dagen fick jag klippa ut tvåmeterslängder med strömsladdar och sätta dit kontakter.
När jag slutade kom jag på den geniala idén att gå hem. Det blev en rask promenad på fyrtio minuter. Det var jobbigt.
Pascal: "Hur fan får jag ut den här skruven? Säg inte att jag måste SKRUVA ut den, för då jävlar..!"
Tommy: "Här, du få hålla i här och så får du... vrida ut den."
Hade två arbetsuppgifter idag:
Polera två spindlar med karaoke-skivor i någon slags polersvarv, för att få bort repor.
Det tog en timme och fyrtiofem minuter. Och jag lyckades tappa en cd, så att den sköts med ljudets hastighet in i väggen bakom svarven så den gick i bitar. Det var kul.
Resten av dagen fick jag klippa ut tvåmeterslängder med strömsladdar och sätta dit kontakter.
När jag slutade kom jag på den geniala idén att gå hem. Det blev en rask promenad på fyrtio minuter. Det var jobbigt.
Workin' hard, or hardly workin'?
Som bekant så har jag numera ett jobb att gå upp till. Eller jobb och jobb. Det är en praktikplats. Men jag jobbar ju inte mindre bara för att jag inte är anställd. Jag jobbar ganska hårt måste jag säga, i alla fall med tanke på hur mycket jag brukar jobba. Vilket är inte alls.
Men seriöst så är det här det hittils mest "knegiga" jobb jag lyckats skaffat mig. Det är mycket lyfta och bära och släpa och hugga i. Jag blir skitig om händerna, och har en gång helt sonika blivit refererad till som "en av Ljus & Nöjes gubbar." Det har alltid fascinerat mig att kroppsarbete automatiskt förpassar en till en gubbe. Snart börjar väl folk kalla mig för mitt efternamn bara.
Idag plockade ner vårat hårda arbete, som tog två och en halv dag att rigga upp, för motormässan som höll hus i Conventum Arena i helgen. Jag skadade mig inte mindre än fem gånger idag:
1. Slog i handen i räcket på trapporna upp till catwalken.
2. Utan att jag märkt det själv har jag skurit mig i den andra handen.
3. Jag slog i smalbenet ashårt i en socapex-hane.
4. Peter dunkade in en lampa (en par-kanna?) helt hårt i mitt huvud.
5. ...Jag vet att jag skadade mig en gång till idag, men nu har jag glömt. Det är säkert för att jag slog huvudet i lampan.
Imorgon ska jag säkert vara ute på firman, då hoppas jag att jag kan få lite fler mindre jobb, som man kan spamma igenom. Typ bygga sladdar, eller skära ut färgfilter. Och hoppas att Louise är där då.
Men seriöst så är det här det hittils mest "knegiga" jobb jag lyckats skaffat mig. Det är mycket lyfta och bära och släpa och hugga i. Jag blir skitig om händerna, och har en gång helt sonika blivit refererad till som "en av Ljus & Nöjes gubbar." Det har alltid fascinerat mig att kroppsarbete automatiskt förpassar en till en gubbe. Snart börjar väl folk kalla mig för mitt efternamn bara.
Idag plockade ner vårat hårda arbete, som tog två och en halv dag att rigga upp, för motormässan som höll hus i Conventum Arena i helgen. Jag skadade mig inte mindre än fem gånger idag:
1. Slog i handen i räcket på trapporna upp till catwalken.
2. Utan att jag märkt det själv har jag skurit mig i den andra handen.
3. Jag slog i smalbenet ashårt i en socapex-hane.
4. Peter dunkade in en lampa (en par-kanna?) helt hårt i mitt huvud.
5. ...Jag vet att jag skadade mig en gång till idag, men nu har jag glömt. Det är säkert för att jag slog huvudet i lampan.
Imorgon ska jag säkert vara ute på firman, då hoppas jag att jag kan få lite fler mindre jobb, som man kan spamma igenom. Typ bygga sladdar, eller skära ut färgfilter. Och hoppas att Louise är där då.
