Tidsoptimisten.
I morse hade jag en stark känsla av att jag inte behövde gå upp. Jag ville verkligen inte, men det vill jag aldrig. Men nu kändes det okej, det var lugnt att jag låg och drog mig. Hade ingen större plan om när eller hur jag skulle ta mig till firman, det skulle lösa sig liksom.
Det hade att göra med att Stellan inte alltid är där i tid. Jag hade ingen större lust att stå utanför och frysa utan mobilpengar. Och mina föraningar stämde gott och väl - halv tio ringde Stellan och sa att han skulle åka hemifrån och undrade om jag ville ha skjuts, haha.
Förövrigt är det min sista vecka nu. Eller egentligen slutar jag nästa vecka, men jag börjar skolan på måndag, så vi får se hur det blir. Lite vemodigt känns det dock att sluta på firman. Men det är lugnt.
Det hade att göra med att Stellan inte alltid är där i tid. Jag hade ingen större lust att stå utanför och frysa utan mobilpengar. Och mina föraningar stämde gott och väl - halv tio ringde Stellan och sa att han skulle åka hemifrån och undrade om jag ville ha skjuts, haha.
Förövrigt är det min sista vecka nu. Eller egentligen slutar jag nästa vecka, men jag börjar skolan på måndag, så vi får se hur det blir. Lite vemodigt känns det dock att sluta på firman. Men det är lugnt.
Kommentarer
Trackback
