Busy boy.
Jag gick från att ha noll saker att göra - jag gjorde visserligen saker, men jag behövde egentligen inte - till att ha tusen saker att göra. Så fort man får en sak man måste göra, till exempel jobba, så måste plötsligt planera in alla småsaker man gjorde spontant innan. Som att fika med vänner, till exempel. Från att vara ett infall till ett möte. Och så blir resten av vardagen med. En rad saker man ska hinna med. Från att göra vad som faller en in, till att rationalisera en prioriteringsordning. Från känsla, till förnuft. Jag jämför ofta dualiteter med förhållandet förnuft/känsla.
Förrförra veckan var det SNAP! att styra upp, förra veckan CRANK!, och nu är det dags för SNAP! igen denna vecka. Men sen, efter nästa vecka. Då, då kan jag slappna av. Känna lite.
Det värsta är att jag saknar att vara arbetsfri. Man får höra hela tiden att man mår bäst i att aktivera sig och bla bla. Jag är en slacker av naturen. Visst är det kul att hitta på saker, men jag tycker mycket om att ha tråkigt tillsammans. Bara vara. Och det finns fler som mig, som pressas igenom formen som allmänheten har för uppfattning om vad som är ett värdigt liv. Och det är väl bara att finna sig i det.
Förrförra veckan var det SNAP! att styra upp, förra veckan CRANK!, och nu är det dags för SNAP! igen denna vecka. Men sen, efter nästa vecka. Då, då kan jag slappna av. Känna lite.
Det värsta är att jag saknar att vara arbetsfri. Man får höra hela tiden att man mår bäst i att aktivera sig och bla bla. Jag är en slacker av naturen. Visst är det kul att hitta på saker, men jag tycker mycket om att ha tråkigt tillsammans. Bara vara. Och det finns fler som mig, som pressas igenom formen som allmänheten har för uppfattning om vad som är ett värdigt liv. Och det är väl bara att finna sig i det.
Kommentarer
Trackback
