Johannes Dude

Idag när jag kom till jobbet kände jag för första gången sen jag började där att, fyfan. Är det så här det ska vara? Gå upp, fastän man är trött och vill ligga kvar. Kanske sover man med någon man tycker om, som man måste lämna. Lägga ut pengar på att ta sig nånstans där man slösar bort dom få ljusa timmar dygnet bjuder på. För att komma hem sent och vara för trött och motivationslös, eftersom jobbet slukar ens energi och uppmärksamhet.
Och det här ska man göra. Varje vardag. I resten av sitt liv. För att få pengar.
Och det gjorde mig ganska nere.
Men jag får väl skylla på att det är måndag.