Johannes Dude

Jag vet inte riktigt varför, men jag ser fram emot att fylla 23. Vanligtvis brukar jag ha åldersångest över att fylla år och bli äldre. Men inte nu. Jag tycker det ska bli ganska bra att kunna säga att "jag är 23." Fåfänga kanske? Jag vet inte.
Förövrigt hatar jag Försäkringskassan. Förutom min praktiklön som jag inte sett ett spår av än så har CSN fått uppgifter av dom att jag får ersättning till januari 2010. Dom har liksom skrivit fel år bara. JAG BEHÖVER PENGAR. Inte minst för att köpa kurslitteratur, så jag kan läsa dom 7 kapitel vi hunnit gått igenom. Gah.
Men nu kan jag söka studentlägenhet i alla fall. Och på måndag får jag finbesök hoho.

Jag sneglade på tv-tablån på tv.nu, och kollade självklart in vad Kunskapskanalen hade att bjuda på ikväll. Såg att "Solen" skulle gå, och funderade på om det skulle vara vetenskapligt (awesomeligt) eller typ miljö och samhälle eller nåt (boring boring). Så jag kollade på informationen om själva programmet:
"Är solen svaret på våra kommande energibehov? Med hjälp av satelliter och teleskop får vi se några av de bästa bilderna hittills av denna planet."
Tv.nu puts the kunskap in Kunskapskanalen.
Förövrigt tänker jag, precis som den riktiga planeten solen, inte titta direkt på programmet.

Alltså, det finns minst två gråa hår i min stonerkalufs. Och min spegelmotorik är så oslipad att jag inte kommer åt att rycka bort dom. Tänk att det ska vara så svårt att koordinera sig med sin spegelbild.

Så fort det verkar hoppfullt och en lösning tycks vara inom räckhåll, så vänds hela steken - igen. Sen ett år har jag kämpat med att ställa mitt liv till rätta; fixa boende, betala av mina skulder, må bra med mig själv och hitta nånting att göra. Det går långsamt, men det går i alla fall. Även om det känns som skiten aldrig slutar falla på mig. Nån som spelat Tetris Attack mot någon riktigt duktig (typ mig, haha) vet hur det känns.
Men ändå lyckas jag hålla ett någorlunda gott sinne. Jag trivs med mig själv och känner att jag börjar rättfärdiga mitt leverne lite. Och jag har alla runt omkring mig att tacka. Alla som låter mig bo hos dom, min mamma och alla andra. Ni har inte minst gjort det möjligt för mig att styra upp min tillvaro, men framförallt fått mig att må bättre. Och det känns helt awesome.
Förändringen är på g.

Snakke norsk med meg?

OMG är det en visdomstand jag känner? Fyfan. Det hoppas jag verkligen inte.

Det här med kommunikation alltså. Vilken grej.
Förövrigt så har jag styrt idag. CSN och ÖBO. Och imorn ska jag jobba. Skapligt pepp, fast tvärtom.
Ikväll lyckades jag hamna på Pastabaren, utan att jag räknat med det. Och jag drack öl, vilket jag absolut inte räknat med.
Jag har vart tankfull och knee deep i mina tankesvängar hela dagen och kvällen. Fast jag har bara ätit mackor, på 39:ans och på Subway.
Jaja. Så är det. Det är många sätt som är som dom är.

Det har blivit påtagligt på senare vilken relation jag har med dom runt omkring mig. Som om känslor dragits till sin spets. Vet inte riktigt vad jag ska göra med det, men det är nåt jag kom att tänka på.
Annars går det hittils ganska bra för 2009 som ett dramafritt år. Om man bara är ärlig kommer det nog gå bra. Min moral har ställts på prov den senaste tiden lite grann. Men det är inte svårare än mitt motto: Man borde göra saker man borde göra, och man borde inte göra saker man inte borde göra.
Nu ska jag ut och bli upphämtad av Tommy och åka till jobbet.

Nytt år, till slut. 2008 började kännas gammalt. Vad hände egentligen under året som gick?

Januari:
Jag inledde någon slags gabber-period och Mattias flyttade till Danmark.

Februari:
Jag lär känna en underbar människa, nämligen Sofia. Vi träffas och blir enormt kära i varandra och blir tillsammans.
Jag upptäcker även dödsmetal som blir en genre jag fortsatt lyssna på sen dess.

Mars:
Ganska händlelös månad. Upptäckte Dengue Fever, våren kom och jag spenderade en massa tid med Sofia.

April:
Hänger med Truckfighters på turné i Holland och har det asjobbigt och skitroligt.

Maj:
SNAP! har en lyckad premiär, och Sofia har studentskiva som jag blir jättefull på. Haha.

Juni:
Fick nog och flyttade från Grythyttan, och in hos Sam. Annars ganska händelselös månad. Var på Furuvik med Sofia och hennes systerdotter, 89:orna studenten, Killing the Dream släppte nytt och mer SNAP!

Juli:
Arvikafestivalen blev som den blev och fulländade mitt beslut jag funderat på ett tag, nämligen att aldrig åka på festival igen. Lärde känna Huyen.

Augusti:
Sofia flyttade till Örebro, syrran gifte sig. Sen gjorde jag och Sofia slut. Jag och Sam bosätter oss i Sandras bortresta föräldrars lägenhet och jag pajar deras dator.

September:
Sam åker till Barcelona, och jag flyttar hem till Jonas. Jag träffar Mia.

Oktober:
Jag börjar min praktik på Ljus & Nöje, upptäcker The Dandy Warhols. Sam återvänder till Sverige.

November:
Obama vinner valet, jag upptäcker Wonder Girls.

December:
Zeitgeist: Addendum sätter sina spår i mig, jag har en av dom bästa jularna nånsin, jag sätter min och Patriks vänskap på prov.

Åh, jag vill ha en flickvän.

Det verkar som 2008 går ut med en bang!

Alla har sina problem, av olika karaktär och magnitud. Vissa har problem som kan kännas större och mer problematiska än ens egna, men jag tycker inte man ska jämföra problem. Problem är alltid problem liksom.
Men så finns det dom som har problem som är i en helt annan klass. Och det man gör då är inte att nervärdera sina egna problem, utan att använda perspektivet som kommer med. Omvärdera, avkomplicera.
Och då ställer jag frågan, vad är lite drama mot en tragedi?

Jag vet att hela globala uppvärmningen och växthuseffekten är fucked up, men jag som avskyr snö och kyla så tycker att vintervädret hittills har vart väldigt skönt; varmt för att vara december och ingen snö! I måndags var morgonen jättevacker och vädret var jättefint. Det verkade som om jag skulle få min snöfria jul till slut.
Men.
Så vaknar jag idag, på julaftonsmorgon och ut genom fönstret ser jag, som ett klyschigt julmirakel så ligger det ett tunt snötäcke över stan. Som om man ska skina upp och ropa "jaa julen är räddad!" Haha. Men jag är inte bitter.
Nu är det i alla fall julafton till slut. Så nu ska jag upp och ta tag i det här. Göra det bästa av situationen. Det kommer bli trevligt känner jag på mig.
Så ja, god jul på er kära läsare.

Så mycket julefrid har inte infunnit sig på sistone. Kanske för att det är en myt, men nu ska jag inte vara sån.
Idag ska jag på jullunch med jobbet. Jag är lite nervös och fundersam, jag vet inte hur det där funkar. Ska man ta med sig pengar? Ska man vara finare klädd än arbetsklädd?
Sen på onsdag är det ju själva julafton, som jag har lyxen att fira hos Sandras föräldrar. Det kan bli awesome.
Och så ska vi festa i dagarna tre. Sen är julen över. Äntligen! Den har visserligen inte kännts alls lika lång i år som tidigare, men det ska ändå bli skönt att vara klar med skiten. Sen är det bara nyår kvar, sen är det 2009.
Då blir det nya tag.

Men. Nu gjorde jag precis tvärtom mot vad jag bestämde för att inte göra. Nu ska jag rycka upp mig. Sluta gnälla.
Jag ska kolla på film och njuta av att vara själv hemma, det är inte så ofta det blir så.

Tänk vad buddhistisk jag låter när jag är positiv!

j.:
ska vi göra något? jag har tråkigt
patrik:
visst. vad ska vi göra?
j.:
vet inte
j.:
det finns inget att göra
j.:
när man inte har pengar
patrik:
ptja, nä inte så mycket.
j.:
ska vi skita i det? haha
patrik:
ja vafan. finns ju inte så mycket att göra ju
j.:
haha okej
patrik:
mm
j.:
fan vad bra vi är
patrik:
nä vi är fan sämst