Muchos gracias mi amigos y amigas.
Så fort det verkar hoppfullt och en lösning tycks vara inom räckhåll, så vänds hela steken - igen. Sen ett år har jag kämpat med att ställa mitt liv till rätta; fixa boende, betala av mina skulder, må bra med mig själv och hitta nånting att göra. Det går långsamt, men det går i alla fall. Även om det känns som skiten aldrig slutar falla på mig. Nån som spelat Tetris Attack mot någon riktigt duktig (typ mig, haha) vet hur det känns.
Men ändå lyckas jag hålla ett någorlunda gott sinne. Jag trivs med mig själv och känner att jag börjar rättfärdiga mitt leverne lite. Och jag har alla runt omkring mig att tacka. Alla som låter mig bo hos dom, min mamma och alla andra. Ni har inte minst gjort det möjligt för mig att styra upp min tillvaro, men framförallt fått mig att må bättre. Och det känns helt awesome.
Förändringen är på g.
Men ändå lyckas jag hålla ett någorlunda gott sinne. Jag trivs med mig själv och känner att jag börjar rättfärdiga mitt leverne lite. Och jag har alla runt omkring mig att tacka. Alla som låter mig bo hos dom, min mamma och alla andra. Ni har inte minst gjort det möjligt för mig att styra upp min tillvaro, men framförallt fått mig att må bättre. Och det känns helt awesome.
Förändringen är på g.
Kommentarer
Trackback
