Johannes Dude

Som en av arrangörerna för klubben SNAP! så förutsätter många att jag lyssnar aktivt på house och sånt där som vi spelar där, men så är inte fallet. Jag tycker ju det är bra musik och så, funkar bra på krogen osv, men inte så att jag lyssnar på det själv. Det har liksom aldrig tilltalat mig.
Jag har lyssnat en hel del på olika typer av elektronisk musik, men det har mest vart mer intressant än bra kanske. Jag har alltid haft en förkärlek till onödigt invecklad eller svårlyssnad musik, även om det börjat avta mer och mer på senare tid. Men det ligger kvar och har nyligen visat uttryck när Anders presenterade och definierade en subgenre (eller "avart" kanske är mer passande i sammanhanget) till house; nämligen bassline.
Wobble-basgången som jag tidigare förälskade mig i, i dubstepgenren (fast det var ett destruktivt förhållande som inte höll i längden) har mosats ihop med 2-steppiga komp och det osar attityd om det.
Så för första gången sen 90-talet, då mest Etienne de Crécy och Cassius, och annat franskt, så lyssnar jag på house, nu brittiskt och härligt spammigt, som massage på hörselcentrat i hjärnan.

En favoritartist heter passande nog A1 Bassline, och Don Diablo & Example - Hooligans (A1 Bassline Remix) är ett typexempel på house som jag inte bara kan lyssna på, men också älskar. Enjoy.