Räddaren i nöden.
Så gött att vakna till att grannen spelar Rammstein på högsta volym. Eller inte. Fast det var skönt att sova ut. Även om jag var tvungen att somna till den lökiga skräckfilmen Shrooms.
Inatt sov jag hos Sofia igen. Hon har en riktig extrasäng, med ett riktigt täcke. Och jag kände att jag behövde det igår.
Efter onsdagsnatten bravader var jag lagomt mör för den arbetsdag som kom. Jag och Otto fick åka själva till Katrineholm för att ljussätta ett köpcentrum som hade något jippo. Det var kallt och disigt, och liksom min intuition om att min mobil skulle ställa till det för mig i onsdags, så slog min förutspåelse om vädret in; iskalla vindar och snöblaskigt regn. Jag hatar dig, Murphy.
Annars var alla skittrevliga i Katrineholm, och uppskatta verkligen vårat hårda arbete. Det var bra, eftersom vi hade tre timmar att slå ihjäl.
Och alla tjejer var typ skitsnygga. I Katrineholm liksom. Det skulle vart otippat, om jag inte läst Rant av Chuck Palahniuk. Där förklarar han fenomenet ungefär såhär: Dom flesta flyttar ut från småorter när dom ska plugga vidare, eller vill börja jobba. Dom som blir kvar är dom som skaffar barn tidigt. Dom snygga och populära är dom åtrådda, och därför är dom som sexdebuterar tidigt, och därmed löper större risk att bli, eller göra någon gravid. Dom får barn, med snygg-gener, som växer upp i småstaden, och därmed växer genpoolen med snygg-gener.
Men att jobba utomhus i slasksnöregn tar på krafterna, så det var tacksamt att det hade upphört när vi skulle plocka ihop vid nio på kvällen. Förutom att det började hagla lätt efter en stund. Men det gick snabbt att plocka ihop, och strax innan tio var vi på väg ut från stan.
Så jag kände att efter onsdagsnatten, och torsdagens arbete i ovädret så var det ovärt att sova på en oskön bäddsoffmadrass, med en tunn filt i ett påslakan, på golvet i ett iskallt datarum. Så jag ringde Sofia och frågade om det gick bra att sova hos henne. Och det gick det såklart. Tack Sofia.
Inatt sov jag hos Sofia igen. Hon har en riktig extrasäng, med ett riktigt täcke. Och jag kände att jag behövde det igår.
Efter onsdagsnatten bravader var jag lagomt mör för den arbetsdag som kom. Jag och Otto fick åka själva till Katrineholm för att ljussätta ett köpcentrum som hade något jippo. Det var kallt och disigt, och liksom min intuition om att min mobil skulle ställa till det för mig i onsdags, så slog min förutspåelse om vädret in; iskalla vindar och snöblaskigt regn. Jag hatar dig, Murphy.
Annars var alla skittrevliga i Katrineholm, och uppskatta verkligen vårat hårda arbete. Det var bra, eftersom vi hade tre timmar att slå ihjäl.
Och alla tjejer var typ skitsnygga. I Katrineholm liksom. Det skulle vart otippat, om jag inte läst Rant av Chuck Palahniuk. Där förklarar han fenomenet ungefär såhär: Dom flesta flyttar ut från småorter när dom ska plugga vidare, eller vill börja jobba. Dom som blir kvar är dom som skaffar barn tidigt. Dom snygga och populära är dom åtrådda, och därför är dom som sexdebuterar tidigt, och därmed löper större risk att bli, eller göra någon gravid. Dom får barn, med snygg-gener, som växer upp i småstaden, och därmed växer genpoolen med snygg-gener.
Men att jobba utomhus i slasksnöregn tar på krafterna, så det var tacksamt att det hade upphört när vi skulle plocka ihop vid nio på kvällen. Förutom att det började hagla lätt efter en stund. Men det gick snabbt att plocka ihop, och strax innan tio var vi på väg ut från stan.
Så jag kände att efter onsdagsnatten, och torsdagens arbete i ovädret så var det ovärt att sova på en oskön bäddsoffmadrass, med en tunn filt i ett påslakan, på golvet i ett iskallt datarum. Så jag ringde Sofia och frågade om det gick bra att sova hos henne. Och det gick det såklart. Tack Sofia.
Kommentarer
Trackback
