Johannes Dude

I år upplever jag en julkänsla. Något jag inte känt sen jag var väldigt liten. På någon vänster upptäckte jag väldigt tidigt att julen var lurendrejeri, löften om god stämning och varmhjärtad godhet, en tid på året att vara tillsammans med nära och kära och bara ha det fint. Fast under täckmanteln fanns stress, måsten, girighet, ångest, ensamhet och en massa andra otrevligheter. Julen var ännu en sak som poserade som nånting annat - guld och gröna ängar - men som sen visade sig vara en intensiv period av negativa känslor.
Länge har jag tyckt att julen bara har vart allt det där, som om man absolut inte kunde njuta av dom goda egenskaper den erbjöd också. Om jag ignorerade allt det goda, så skulle jag inte drabbas av det onda, antar jag mitt resonemang var. Men i år har jag faktiskt en känsla i magen och en längtan efter det här myset som ska vara. Hur det nu kommer sig.
Men ändå, liksom varje år, så infinner sig även en abstrakt och intensiv sorg i mitt hjärta också. Men i år kan det kanske kännas lite lättare.